Teater Halland & Hedda Gabler...

Lördag 15 mars 2014 av Britt Aximon

 

I fredags fick jag förtroendet att fota Hedda Gablers far, General Gabler, till Teater Hallands uppsättning av Ibsens pjäs i vår. Jag är stolt och glad över uppdraget. Läs om föreställningen på: www.teaterhalland.se

Äntligen...

 

Onsdag 19 februari 2014 av Britt Aximon

 

Äntligen, äntligen lite vårtecken. Som jag längtar.

En ny liten människa.

 

Lördag 1 februari 2014 av Britt Aximon

 

En ny liten människa har landat.

 

Grattis Tiina och Martin till underverket. Ni har nu ett storlaget äventyr framför er. Under resten av er liv ska ni få lov att älska detta lilla barn som så småningom ska förvandlas till en vuxen människa. Och som för alltid ändå kommer att vara ert lilla barn, längst in i hjärtat...

10 år sedan.

 

Söndag 19 januari 2014 av Britt Aximon

 

För 11 år sedan träffade jag min man, och sedan dess har jag fotograferat mer eller mindre oavbrutit. Han hängde tidigt i vårt förhållande på mej sin Minolta och höll tummarna för att jag skulle vilja dela hans största intresse; kärleken till bilderna och glädjen med att fota. Det fungerade, jag har sedan dess haft fotografering som ett av mina största intressen också. Utrustningen och tillvägagångssätten har varierat, men kärleken till den egna skapade bilden har hållt i sej under dessa år.

 

När min dator krashade för en månad sedan, dök dessa bilder upp från en annan hårddisk. Jag visste att jag hade dem, men hade inte tittat på dem på lång tid. De är från nådens år 2004, och är oredigerade direkt ur kameran (endast lite ökad kontrast). Jag kunde väldigt lite om tekniken, om reglerna för fotografering eller vad som anses vara rätt för att en bild ska vara bra. Jag fotade med hjärtat och magen, då som nu.

 

Jag känner stor solthet när jag själv tittar på dem, och speciellt på bilderna av min älskade lilla familj. Så det blir en promenad längst minnenas allé idag. Hoppas ni får det trevlig under tiden.

 

 

Bloggen .

 

 

 

 

Reddie i Rom.

 

Söndag 12 januari 2014 av Britt Aximon

 

Att packa kamerautrustning för en resa är något av det svåraste jag vet. Jag har tillgång till så många roliga kameror, men är tvungen att begränsa mej inför varje resa. Packningen hade annars blivit allt för tung.

 

Till Rom fick bl a min "Reddie" följa med. Det är en Kodak Hawkeye Brownie, som varsamt restaurerats och målats Britt-röd av Randy på www.hawkeyemods.com. Kameralinsen är vänd på, därav suddigheten i kanterna.

 

Detta är min roligaste kamera, den väcker alltid leende hos andra människor, och den skapar kontakt med både fotografer och andra människor runt omkring mej. Dessutom älskar jag de bilder den förser mej med. Jag har här använt Kodak T-Max 400, och filmen är snigelframkallad i Caffenol.

 

Pantheon i Rom.

 

Måndag 06 januari 2014 av Britt Aximon

 

En av de vackraste byggnader jag vet, finns i Rom. Vi återkom till denna plats gång efter gång under vår vecka i Rom. Inte bara för att vi var konstant vilse och dök upp där utanför helt oplanerat. Ett flertal gånger sökte vi oss dit med flit. Bara för att åter igen få uppleva känslan av att gå in i total närvaro.

 

 

 

Resor som lämnar spår.

 

Lördag 28 december 2013 av Britt Aximon

 

Sista veckan i november reste jag och maken till Rom för att förjaga höstmörkret en smula. Det blev en vecka med många roliga upplevelser, gudomliga måltider och fina minnen att ta med hem igen. Samt miljarder av nya bilder. Som alltid är det de bilderna som jag så här i efterhand förknippar med någon speciell upplevelse som berör mej mest. Håll till godo, här kommer några från den digitala samlingen.

 

 

 

 

Presenter som varar länge.

 

Lördag 7 december 2013 av Britt Aximon

 

 

Efter en vecka i Rom hade jag hoppats på att kunna visa bilder från den resan här. Ett datahaveri begränsar den möjligheten just nu, men jag återkommer med detta längre fram.

 

Jag vill gärna slå ett slag för en typ av julklapp som jag tror kan bli till glädje för många. Ge bort en fotografering utförd av mej eller någon annan fotograf som du har förtroende för och vars bilder du tycker om. Det är presenter som ger glädje under många år framöver för många inblande.

 

Jag säljer presentkort i min webshop. Mottagaren kan välja om man önskar en långsammare analog fotografering där 5 mindre papperskopior ingår, eller en digital fotosession där 10 mindre papperskopior ingår. Den digitala varianten passar oftast bäst för barnfamiljer, medan den analoga är perfekt för oss lite äldre stillsamma där själva kameran inte upplevs som skrämmande. I båda fallen går det självklart att efterbeställa fler kopior och förstoringar, antingen på papper eller canvas.

 

Om du beställer och betalar före jul, så ingår det även en förstoring (30 cm) till ett värde av 550,-.

 

 

 

Familjefotografering när den är som bäst!

 

Lördag 16 november 2013 av Britt Aximon

För ett par veckor sedan fick jag förmånen att fota en familj i Steninge. Tanken var från föräldrarnas sida att det bara skulle vara bilder på barnen, men jag trotsade den viljan och tog även ett antal bilder på hela familjen. En av familjebilderna och en av bilderna på barnen blev sedan till Canvastavlor, vilket gör mej väldigt glad.

 

Det blev en härligt mysig stund, med fika i skogsbacken och avspända barn som klättrade i träd och på stenar. Även föräldrarna slappnade av och hade roligt med barnen. Som jag älskar dessa familjefotograferingar, jag är så lyckligt lottad som får lov att vara med i dessa stunder.

 

Tack för förtroendet, Malin med familj.

 

 

Vad lämnar du efter dej till dina barn?

 

Lördag 2 november 2013 av Britt Aximon

Jag tycker ganska illa om att vara framför kameran, jag har i många år helt undvikit det, för "jag ser ju inte klok ut på bild". Leendet är snett, minen skum och jag har tyckt att det varit allmänt obehagligt. Jag misstänker att jag absolut inte är ensam om den känslan. I alla fall bland oss som är över 25 år. Ni som är yngre är så vana, mobiltelefonerna är med jämt och ni fotar varandra och er själva ofta och med en självklar säkerhet som vi i min generation nog aldrig kommer i närheten av.

 

Men... det jag upptäckte när jag för ett par år sedan gick igenom min mammas diabilder från 50 års fotograferande var att där fanns gott om bilder på oss barn när vi var små, många bilder från julkalas, bröllop och begravningar. Men inte en enda bra bild på mina föräldrar. Den enda bild jag har är från deras bröllop 1960. Därefter inget alls om man bortser från ett par bilder där de ser otroligt obekväma ut och försöker vända sej bort. Och här sitter nu jag som dotter och försöker lägga pussel om mina föräldrars liv, och förstå hur de kan ha haft det. Och det, helt utan bilder. Det är sorligt. Jag önskar att de för min skull hade tagit någon bild i alla fall var tionde år, så jag kunnat se förändringen och hur livet påverkat.

 

En kort tid innan min mamma dog, hade jag med mej min Rolleiflexkamera och tog några porträtt på henne. Hon var mycket sjuk och dement, och jag tror inte ens hon var medveten om att jag fotade. Men för mej är denna bild oändligt värdefull.

 

Har du som min mamma, och som jag själv tidigare sagt: "Usch nej, jag vill inte vara med på bild". Tänk då om, tänk att det inte är för din skull du ska låta någon fota dej, det är för dina barns skull. Låt dem få bilder av dej för framtiden. Pappersbilder som inte försvinner när mobilen försvinner, utan riktiga bilder som varar. De flesta förser sej med mängder av underbara bilder på barn och barnbarn, men hur är det nu åt andra hållet? Jag och maken gjorde detta förra året och det kändes riktigt roligt, och jag är så glad för att det nu finns bilder på oss tillsammans. För vår skull, men även för sonens skull när han blir äldre.

 

Så när nu den oundvikliga frågan snart kommer: "Vad önskar du dej i julklapp" och du även i år faktiskt inte vet, så önska dej en fotografering. För din, men främst för dina barns skull. Och ni som inte har några bilder på era föräldrar, köp ett presentkort till dem, och önska er bilder på dem. Det blir viktigare ju äldre man blir. Att ha bilder på de människor som är ursprunget.

 

Jag kommer inom kort börja sälja presentkort i min webshop. Presentkortet kommer att gälla för ca 1 timmes fotografering utfört av mej med min analoga Rolleiflexkamera.

 

Och om föräldrarna har kameraskräck??? Jag lovar, det finns inte mycket skräckinjagande med en medelålders tant som fotar med en kamera från 60-talet.

 

 

 

Det här fina paret lät mej fota dem för ett par år sedan. Jag tror att det är en viktig bild, en värdefull bild som uppskattades. Det gör mej otroligt glad och stolt.

 

 

Höst.

 

Lördag 26 oktober 2013 av Britt Aximon

Färgerna förändrar sej och blir både mer och mindre. Jag tycker så mycket om hösten och det lugn som infinner sej. Och bilderna uppstår, både i dova höstfärger och det svartvita enkla.

 

 

Det magiska ljuset på Österlen.

 

Måndag 23 oktober 2013 av Britt Aximon

 

I augusti 2013 tillbringade jag och maken några ljuvliga dagar på Österlen. Höstljuset där är något utöver det vanliga, och för två fotointresserade som inga tider har att passa blir det många bilder, och makalöst njutbara dagar. Åska och regn följde oss en dag, och tacksam för dessa dramatiska färger bjuder jag på dessa bilder idag. Åska och ljus på Österlen.

 

 

World Toy Camera Day.

 

Söndag 20 oktober 2014 av Britt Aximon

 

I en liten del av fotovärlden finns fotografer som även tycker om att gestalta världen med enkla kameror, så kallade Toy Cameras. Jag tillhör absolut den lilla skaran.

I går, lördag, var det dags för många av oss LoFi-fotografer att på var sitt håll i världen ladda någon av dessa kameror med film och fota av hjärtans lust. Jag och Magnus valde att åka till Bua, norr om Varberg. Där finns en hamn, en fyr och vackra omgivningar.

 

De bilder jag visar här idag, är fotade med en liten plastkamera som heter Recesky. Jag fick den som ett platt paket av maken på födelsedagen för ett par år sedan. En byggsats helt enkelt. Den är röd och söt, otroligt trög att fokusera med (och egentligen kan det kvitta, för det syns ingen större skillnad) och helt totalt utan övriga inställningar. Ingen tid, ingen bländare, bara en liten röd plastlåda där en 135-film precis lagom får plats. Och jag älskar den, och de bilder den ibland lämnar tillbaka till mej.

 

Bilderna är framkallade i Caffenol, dvs en hemmagjord framkallningsvätska som till största delen består av vatten, pulverkaffe och målarsoda. Livet är ett äventyr!

 

En bra dag i oktober...

Fredag 14 november 2014 av Britt Aximon

 

Ibland får jag låna de mest ljuvliga modeller till olika fotoprojekt. Till en kommande bok och förhoppningsvis även utställning, efterlyste jag barnmodeller som kunde tänka sej att hjälpa mej illustrera de tänkta motiven.

 

På så sätt fick jag kontakt och en timmes fotoumgänge med Jenny och hennes son Benjamin. Jag fick mina bilder till projektet, och så blev det bilder utanför projektet bara för att det var så roligt att fota dem. Här kommer några av de senare.

 

Tack för en härlig fotostund!

 

 

______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

A star is born...

 

Torsdag 17 oktober 2013 av Britt Aximon

 

Den här lille knatten har jag haft förmånen att få följa redan från magtiden. I februari 2013 kom föräldrarna till mej för att få bilder på sej själva och gravidmagen. Det var för kallt för att vara ute, så hemmastudion byggdes upp med bakgrunder och lampor för att få precis det där rätta varma ljuset som jag ville ha.

 

I maj kom de åter, då var Frans ca 2 veckor och alldeles ny för både mej, sina föräldrar och världen. En gosig liten kille som kunde tänka sej att vara fotomodell flera minuter i taget.

 

När det nu blev oktober var det dags igen. Den här gången blev det ute bland höstlöven, vilka tydligen smakar smaskens.

 

Ett par inomhusbilder blev det också, men då började modellen tröttna, så både det glada leendet och en hel del kläder var borta och den vackra allvarsamma minen kom fram istället.

 

Tack Frans, och tack Moa och Markus för att jag får följa familjens utveckling och förändring. Och tack för förtroendet att ni anlitar mej som fotograf. Det gör mej stolt och glad.

 

Once up on a time...

 

Tisdag 15 oktober 2013 av Britt Aximon

 

...to be continued.